Känslan är allt man har

Känner mig så galet sviken just nu. Känner mig helt tom. Vet inte hur jag ska beskriva känslan som jag har inom mig. Vill bara långt här ifrån, bort från alla problem, bort från allt som kan stöka till ens liv. Jag vill inte sjunka längre ner, vill inte nå botten och må skit. Hur många gånger har men inte grubblat över de?? Men ändå kommit till fram till ngt possetivt.

Man lär känna ngn ny männsika eller allt går på plus-sidan, då tror man att inget kan gå fel och att man bara svävar. Sen kommer smällen man andade skulle komma men gärna hade undvikit. Känner mig ensam, men jag vet att jag inte är de. Vet fan inte va jag ska göra, vulken väg jag ska gå eller vart jag ska ta vägen. De känns som om allt bara skiter sig och att jag gör allt fel!

Spelar ingen roll va jag än skriver eller säger, de finns alltid nån som mår sämre och som har vart med om ngt värre. Men när jag berättar ngt för nån hoppas jag att den personen kan lyssna på mig och stötta mig ist för att kontra med ngn värre eller jobbigare berättelse. Vill bara få ur mig allt som får mig att må som jag gör. Men de kanske är försent att få ut dom tårarna man ville få ut för felra år sen....

Finns här för att stötta dig/er med, vill att ni ska må bra. De är en mkt viktig sak i mitt liv.

//michaela